fredag 31 maj 2013

En enda helg

Vad hände egentligen den lövhyddohögtid som omtalas i kapitel sju i Johannesevangeliet? Jesus hade innan den högtiden gjort flera större under och många människor hade lyssnat till hans undervisning. Bara en kort tid innan högtiden hade många tusen människor mättats av det bröd som Jesus bröt och delade ut. När de sedan följd de efter honom och dagen därpå ville ha mera av det brödet sa han, "Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck." (Joh 6:53-56)

Det här talet blev för hårt för många att höra och de lämnade honom, men hans lärjungar fortsatte följa och på Jesu direkta fråga svarade Petrus; "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord och vi tror och förstår att du är Guds helige." (Joh 6:68)

Sedan kommer då detta märkliga kapitel sju. Det inleds med att Jesus vandrar i Galileen eftersom han fått reda på att judarna var ute efter att döda honom. Och den lövhyddofest som närmade sig var just judarnas stora högtid. Hans bröder uttryckte en "önskan" om att han skulle gå till Judeen och låta människorna se hans gärningar. "Ingen som vill bli känd gör något i hemlighet" (Joh 7:4), "träd fram" (7:5) Och Jesus svarade att det inte var den rätta tiden att gå dit men att för dem var det alltid rätt tid. "Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda" (Joh 7:7) Med de orden får vi klart för oss att Jesu egna bröder inte tillhörde hans lärjungar, dem som trodde på honom, eftersom vi vet att de soem Jesus sände ut fick makt att vittna i hans namn.

Men Jesus gick till Jerusalem efter dem, i hemlighet. Och nu tänkte jag skriva lite kort om vilken rörelse det åstadkom i Jerusalem, utan att berätta vad Jesus gjorde eller sade. De flesta har säkert läst det här kapitlet många gånger, men genom att endast se på de involverade aktörerna och vad de gjorde så får vi en bild av vad som hände på en enda (dag) helg!

(3) Hans bröder sade:
(11) Judarna sökte...
(12) Och bland folket talades det...
(13) Men ingen talade öppet...
(15) Judarna blev förvånade...
(20) Folket svarade...
(25) Några av invånarna sade...
(30) Då ville de gripa honom...
(31) Bland folket kom många till tro
(32) Fariséerna hörde...l
(32) Då skickade översteprästerna och fariséerna ut tempelvakter för att gripa honom
(35) Judarna sade...
(40) Några ur folkhopen ...sade
(44) Några ville gripa honom
(45) Tempelvakterna kom tillbaka...
(46) De svarade
(50) Nikodemus, ..., sade
(52) De svarade...

Så många aktörer? Vilka identifierar du dig med? Finns du i folkhopen? Bland judarna? Hos översteprästerna? Eller är du kanske en av tempelvakterna som kom tillbaka utan att ha förmått sig till att gripa Jesus. Kanske tillhör du den utsändande gruppen som i slutet av kapitlet frågar Nikodemus: "Är kanske du också från Galileen?" (52), det här yttrades på grund av att Nikodemus försvarat Jesus och sagt att man inte kan döma någon ohörd.

Men det var inte bara många aktörer. Så mycket prat. För och emot, förvåning och frågor. Det blev så turbulent när Jesus kom till Jerusalem. Så mycket som hände på en enda helg. Från brödernas smått "nesliga" uppmaning till honom att gå till Jerusalem för att göra sig känd. De ville att han skulle gå dit och göra gärningar (eller kanske tänkte de att han inte skulle förmå det?). Nu gick Jesus dit och skapade stor rörelse, men det var hans egen person och de ord som han talade som skapade rörelsen. Vi vet också att ryktet om honom hade skapat rörelse redan innan han kom till platsen. Judarna var ute och sökte efter honom. Men från detta att han var misstrodd, eftersökt och anklagad gick Jesus omkring i Jerusalem och vittnade helt öppet för hög och låg utan att bli gripen, misstrodd eller (öppet) anklagad! Kapitlet slutar med att förvånade tempelvakter återvänder tomhänta och berörda. Han blir försvarad av fariséen Nikodemus, och de som ville gripa honom måste stanna vid den öppna funderingen hur en profet kan komma från Galileen. Det är inte omnämnt i skrifterna.

Sedan slutar den dagen med att var och en går hem till sig och Jesus beger sig till Oljeberget. Nästa dag kommer han ner till tempelplatsen igen och nu sätts han på prov offentligt! De skriftlärda och fariséerna kommer fram till honom med en kvinna som ertappats med äktenskapsbrott.

Denna episod är så oerhört känd, även utanför kristna led, eftersom den slutar med frikännande och detta att Jesus skrev upp skulden i sanden, där den kunde utplånas. Men här vill jag bara återkoppla till det som hände dagen innan. Hur dagen slutade och hur den andra började. Jesus gick i hemlighet till Jerusalem. Han var eftersökt. Dagen slutade med att ingen kunde gripa honom. Förvåningen var stor och meningarna var delade ända upp till högsta nivå. Och nu vill de ställa honom på prov helt offentligt! Detta blev en slags inofficiell rättegång som Jesus hamnade i utan föregående varning. Men här ser vi att Jesus redan vunnit dem innan det skedde. Hur kunde han annars få sitta ostörd, i tystnad och rita i sanden? Var och en som rört sig i ett samhälle eller i en grupp förstår ju att vore det en person med låg status så hade den personen slitits upp, skakats om, skrikits åt, knuffats undan eller något liknande. Eller möjligen nonchalerats. Man kunde ha vänt ryggen till och så hade Jesu handlingar inte blivit uppmärksammade.

Men för oss är det lätt, vi har facit, och vi vet att han var och är Guds egen son. Vi vet att han bara kunde göra det som Fadern gjorde och att han levde i ständig och fullständig kontakt med sin Fader i och genom den Helige ande och därför förstår vi att scenen som utspelar sig var iscensatt från ovan. De skriftlärda och fariséerna trodde att de hade fullständig kontroll. Både över att döma kvinnan i fråga och över att döma och gripa Jesus. De trodde på lagen och på sig själva, men här visar Jesus vad han kan göra på en enda helg med Faderns hjälp.


måndag 27 maj 2013

BBC om Parisdemonstrationen

Lyssnar man på svensk media så kan man lätt få intrycket av att demonstrationen mot samkönade äktenskap som genomfördes nyligen i Paris varit mycket orolig.
http://www.dn.se/webbtv/nyheter/se-de-valdsamma-protesterna-mot-homolagen/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16847892.ab

Allt beror på vilket parti man tar i frågan och hur man väljer att se på saken. Enligt de flesta media var demonstrationen med upp till 150 000 personer i huvudsak fredlig. Oroligheter utbröt när demonstrationen var över. Det var en mindre grupp som ställde till dessa bråk.

Den lag som genomfördes i Frankrike är mycket långtgående och tillåter inte bara samkönade äktenskap utan också homoadoptioner. Många var mest arga och ledsna över detta. Människan leker Gud och tror att hon kan ändra skapelseordningen, tyckte man bland annat.
http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-22671572
http://worldnews.nbcnews.com/_news/2013/05/26/18509104-thousands-flood-paris-to-protest-same-sex-marriage?lite

På den världskarta som BBC presenterar ser vi att lagar om samkönade äktenskap har spridit sig över stora delar av världen. I vissa områden har bara "delsegrar" nåtts och ännu finns många länder som inte antagit några sådana lagar. Skam till sägandes för oss kristna så verkar de muslimska länderna stå emot detta bättre. Varför?

Blodet och hbt

En kommentar på ett inlägg som gjordes i förra veckan har upptagit en hel del av mina tankar några dagar. Nu är detta inte ett direkt svar på den kommentaren eftersom den var anonym och jag inte har någon anledning att tro att skribenten följer min blogg regelbundet, men det är ett försök att reda ut tankar som den väckte angående allvarlig synd och hur samhället ändrat sig på vissa områden men inte andra.

Skribenten skriver:
"
Jag håller med dig helt och hållet Gun-Britt! Att vi i sverige har lämnat allsmäktige och kärleksfulle Guds lagar och istället anammat något så tramsigt som alla människors lika värde är hemskt! Vi har gått så långt att vi tillåter pussar i TV vilket naturligtvis är en oerhörd synd. Mot kärleksfulle Jawhes vilja låter vi bli att stena ungdomar (5 Mos 21:18-21) och äktenskapsbryterskor (3 Mos 20:10), vi tillåter kvinnor att vara präster och vi tillåter personer med synfel träda in i våra kyrkor och t o m bli präster.
Läste härförleden en artikel i aftonbladet om en flicka som blivit våldagen av sin svärfar. Myndigheterna ger henne hjälp och stöd! Trots att vår kärleksfulle Gud säger att de båda ska straffas med döden! (3 Mos 20:12)"

Inlägget kom som en reaktion på ett kortare inlägg jag gjort angående SVT´s s.k. "gaykupp" i samband med ESC 2013. http://gbajohansson.blogspot.se/2013/05/esc13-sverige-trotsar-homofobin-gaykupp.html. Jag har även i detta ämne skrivit om Bibelns syn på homosexualitet  http://gbajohansson.blogspot.se/2013/05/ar-bibeln-oklar-om-homosexualitet.html, samt några andra inlägg under ämnesområdet hbt. I dessa inlägg har jag läst och försökt förstå vad Bibeln säger om homosexualitet och om det är möjligt, som vissa hävdar idag, att samtidigt vara gay och kristen. Svaret blev ett entydigt nej! Bibeln är mycket klar i denna fråga, och det finns kopplingar i både gamla och nya testamentet som uttalar sig i frågan på ett klart sätt.


Men skribenten ovan rör vid något mycket väsentligt. I exemplet med flickan/kvinnan som våldtagits av sin svärfar och som nu fick myndigheternas hjälp till läkedom ser vi exempel på hur samhället kan förändra synen på en viss synd och på vilket sätt denna ska bemötas. I gamla testamentet omtalas denna synd som en av de synder där båda parter skulle genomgå dödsstraff, p.g.a. brottets allvarliga karaktär. Blodskam som det också kallades bedömdes också i svensk lagstiftning mycket allvarligt och i 1734 års lag var det ett av de brott där dödsstraff tillämpades. Ett annat sådant brott var tidelag, d.v.s. när någon utövade sexualitet med ett djur. Detta ansågs så vedervärdigt att även djuret i fråga dödades och eldades upp. Man fick inte ta vara på någon del av det. Och bland dessa brott räknades också utövandet av sex mellan parter av samma kön.

Och hur går då detta ihop? Hur kan vi hävda att det att dessa brott idag är lika allvarliga som då? Hur kan vi hävda Guds oföränderlighet när samhället ändrat inställning i så många frågor? Om Gud är av evighet och om inget mörker finns i Honom, då kan han inte ändra sina lagar. Inte en enda och inte ens en bokstav. Men är då inte en sådan lag "ond"? En lag som skulle straffa en ung flicka som utnyttjats sexuellt av en anhörig till döden?

Låt mig försöka förklara.

Med Jesus både skärptes lagen och samtidigt med honom kom nåden och försoningen mellan Gud och människa. Nåden innebar inte att Gud såg mindre allvarligt på synden! Absolut inte. Jesus till och med skärpte lagen (läs Bergspredikan). Han menade att nu hade inte bara äktenskapsbrytaren handlat fel, nu gällde det redan den som sett med begärelse på en annans hustru, och så gick han igenom område efter område, och i samtliga fall blev det en oerhört skärpning. Denna skärpning visade på Guds inställning till all synd. Gud avskyr det onda! Han avskyr det så oerhört mycket att han en gång lät världen gå under genom en mycket stor översvämning där nästan alla människor drunknade. Detta gjorde Gud trots sin intensiva kärlek till människan och sin innerliga önskan om gemenskap med henne. Gud ville rena världen från det onda, men vi har facit och vet hur det växte till.

Översteprästernas roll var att stänka blod och bära fram offer till försoning för folkets
 synder en gång per år. Endast blodet kunde rena från synden. Många synder är av så allvarlig karaktär och de präntar sig in i vårt blod, i vårt DNA och in i vårt sociala arv. Därför krävs en ny arvsmassa för att bryta syndens oerhörda makt.

Men då kanske du säger, vi som redan är födda, vi har ju redan en arvsmassa, det är ingenting att göra åt det. Om du säger detta så liknar du Nikodemus (Joh 3:1-21) som besökte Jesus på natten och sa: "Vi vet att det är från Gud du har kommit", och sedan hade han många frågor till Jesus om hur man blir född på nytt och hur detta kan ske när man nu redan är född". Vi känner Jesu svar att han måste födas på nytt av vatten och ande. Och denna födelse är så djupgående att den faktiskt ger ett nytt blod, en ny släkt, en himmelsk släkt och en himmelsk arvmassa.

När Jesus gav sitt liv, gav han också sitt blod. Detta blod var inte fläckat med någon enda synd och det hade ett himmelskt ursprung redan i tillblivelsen. Detta blod var här på jorden förenat med himmelens skapare, Fadern, och det var det absolut enda blod som kunde rena världen från synd. Alla som tror på Honom som var sänd blir renad i detta blod. Och det i sin tur innebär att Gud inte alls har ändrat sig vad gäller synden. Fortfarande går människan omkring på jorden med en dödsdom över sig. Alla är vi dömda till döden utan Jesus. Det finns bara ett slut på människans liv och det är döden. Men Jesus vann seger över döden! "Du död var är din udd?"! Denna seger gäller alla syndare!

Segern gäller ALLA! Och då inberäknas även dessa allvarliga synder som blodskam, tidelag och homosexualitet. Alla blir förlåtna men ingen ska leva kvar i okunnighet om sin synd - tanken är att syndaren blir fri!

Nu finns ytterligare följdfrågor: Varför var lagstiftningen så länge anpassad efter GT när Sverige och många andra länder i mer än 1500 år hade undervisats i evangelium? Varför finns det även idag en så stor åtskillnad mellan Guds lagar och människans lagar? Och den allvarligaste följdfrågan: Varför tror inte människan på Honom som Fadern sände?