Öholm igen!

Siewert Öholm lämnar "motvilligt" frikyrkan. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=304407
Jag vill ändra skrivningen till - Siewert Öholm lämnar modigt frikyrkan.
Han har varit medlem i hela sitt liv och vuxit upp inom rörelsen. Han har med sorg iakttagit händelseförloppet i många år, och ett exempel som beskrivs i artikeln är hur Kulturnatta i Uppsala gav tydlighet åt det som händer.

Under inlägget har många reagerat. Jaså, säger någon, är det innerlighet han vill ha, här kommer det...
En annan skriver om hur botbänkarna används flitigt i hans kyrka (vilken jag själv ofta besöker och inte kunnat notera samma sak tyvärr). Men samma skribent trycker på en mycket viktig sak, och det är hur frikyrkan kan komma vidare. Åter till anden och ordet, säger LJ. Till och med säger han radikalt: "Tyvärr tror jag att vi kommer att bli överkörda av våra pastorer, sedan de kommit hem från Pastorsakademien och känner sig "stärkta" med nya verksamhetsideer, som vore det lösningen".

Jag håller fullständigt med honom om att vi måste be mera, mötas mera och allt mera. Men frågan är om inte tiden sprungit ifrån oss. Pelle Hörnmark föreslås till omval. Han är andre man på SKR-skutan som är en del av Världskyrkorådet. Och han har förtroende från nästan alla församlingar för omval. Vägvalet är klart! Det blir inte åter till anden, åter till ordet. Det blir tyvärr fler år med än tätare samarbeten, ännu fler verksamhetsideer och planteringsförsök.

Paulus sa ju att vem som planterar och vattnar saknar betydelse men det är Herren som ger växten. Och vi får ställa frågan över hur Gud ställer sig till detta. Hur ser Gud i allmänhet på avgudadyrkan? Vi vet att han är oerhört negativ. Så emot det att han till och med i första budet stadgar att vi inte ska ha några andra Gudar jämte honom. Men kommer då någon fri? Inte ens den friaste av de friaste kan ju försvinna från jorden. Vi hanterar alltid statliga medel, individuella pensioner, sjukpengar, inkomster av olika slag, men medlen som vi får har olika stark bindande effekt. Innan vi tar emot "gåvan" måste vi läsa det finstilta och se vad odjuret kräver för motprestation. Så länge vi likt David går i tro med stenar beredda till skott och utan stora vapenrustningar att ta av, kanske vi kan hantera visst samarbete, men att gå så långt som Hörnmark gjort, det är inte mod.

Och i mitt fall har jag valt att lämna två medlemsskap. Både kära SvK, och mitt älskade Pingst.

Bön: Jag ber att du Herre ska tala tydligt språk till dagens kristenhet. Låt oss få väckelse.